med denna låt så börjar mitt muntliga nationella.

Svenska Nationella Muntliga

 

Flickan frågar sin mor: När kommer pappa hem?

Modern svara flickan: han kommer aldrig hem igen!

Jag tänkte prata om något som sker i nästan alla familjer, och det är skilsmässor.

Skilsmässor blir allt vanligare och vanligare nu för tiden.

Var och varannan människa skiljer sig.

 Detta påverkar inte bara mannen och kvinnan utan även barnet/barnen i familjen.

 Alla blir påverkade av ett sådant trauma.

 Det kan både bli något positivt av det, men i de flesta fallen kan det förstöra ett barns liv för alltid.

 När jag direkt såg bilden Tid och eftertanke av Annacarin Dahlberg så kände jag verkligen att denna bild handlar om krossade hjärtan, och inte bara krossade hjärtan för en man och en kvinna, utan även ett barns krossade hjärta,

 att aldrig mer se sin pappa på samma sätt som man gjort tidigare i livet,

att aldrig mer komma hem från skolan och se sin pappa sitta vid köksbordet och läsa tidningen,

att aldrig mer gå hand i hand med mamma och pappa genom livet

Detta var slutet för en betryggande framtid med hoppet om att mamma och pappa alltid skulle vara tillsammans.

 Cecilia Torudd bild ålderstrappan tycker jag är en väldigt bra beskrivning av hur livet bör se ut. den representerar 2 människor Stina och Peter, som håller ihop från sin barndom tills dem blivit gamla, och det är på detta sätt som jag tycker att det bör vara. Man skall älska sin partner och sina barn. Har man gjort sitt val, så ska man stå för det, och inte svika dem i slut ändan. Inget barn har bett om att bli född, förtjänar barn att bli svikna? Skyller barnen på sig själv när det gäller föräldrarnas separation? 

 I vissa fall så kan en skilsmässa vara bra, om tillexempel föräldrarna bråkar mycket, och inte klarar av att vara i samma rum som den andre.

 Men vad gör man om man inte ser dessa signaler som tyder på att föräldrarna inte kommer leva tillsammans något mer?

 Att allting bara är slut, att man aldrig kommer se på dem på samma sätt igen?

Man kan inte göra någonting, man kan varken förbereda sig själv mentalt på en förändring

 eller veta vad man ska göra.

 Vems parti man ska ta,
 kommer det att bli varannan vecka hos mamma, och varannan vecka hos pappa?

Eller kommer man permanent sätta sig hos den ena föräldern och sedan träffa den andre på jul och nyår?

Det sker förändringar i livet hela tiden, man måste lära sig att leva med dem,

för allting kommer inte alltid vara som det alltid har varit, det är något man får acceptera i livet.

 Men en sådan plötslig förändring kan vara väldigt svår att ta in och ta till sig, om man inte är mentalt förberedd.

 Alla har väl hört talesättet tiden läker alla sår, men det kan jag verkligen säga att det gör det inte.

Jag kommer aldrig glömma den dagen då min pappa lämnade oss för Henne!